Vilken vecka

I måndags kom Alex och sa att nått "konstigt" hänt. När han cyklade så hade det hänt att "försvann" eller somnade en liten stund, bara en halv sekund. Jag tänkte inte så mycket på det utan sa att det nog var "en förkylning på g". I tisdags hände det flera gånger, både hemma och i skolan och på kvällen ringde jag vårdcentralen som ville vi skulle komma klockan elva dan efter. Från VC pkte vi direkt till Barnakuten där vi spenderade resten av dagen med provtagningar, ekg, skiktröntgen och ryggmärgsprov. Allt de kan se ser bra ut, alltså ingen hjärntumör eller blödning. Borelian är skickad på analys men vätskan såg så fin ut att de inte tror på det. Om en vecka ska vi på sömn eeg. Jag skulle vara väldigt glad om den inte visade något. Men om den gör det så finns det bra mediciner. Vi får ta det när det kommer.
Det finns nån variant av migrän som kan ge frånvaroattacker har jag hört med och det han har verkligen ont i huvudet. Han var hemma igår och idag var han bara i skolan nån timme innan han ringde och bad mig hämta honom...Stackare!
Igår skulle jag ju försöka ta igen lite arbetstid på kvällen, hade nån liten grej jag ville hinna göra. Men på eftermiddagen började jag få ont i magen och efter nån timme gjorde det så jävla ont. Jag trodde det var magkatarr och ringde tillslut sjukvårdsupplysningen för att fråga hur lång tid det brukar vara. Fast då tyckte de att jag skulle åka in. Jag trodde jag skulle smälla av, sitta där bland alla i väntrummet, nä fy fan! (Ursäkta att jag svär, men ni skulle hört mig igår kväll, hahaha). Vi åkte tillslut in och väntrummet var överfyllda men det funkar bra att komma in dubbelvikt för vi fick gå rakt in. Efter en hemsk halvtimme fick jag en voltaren-spruta i rumpan och efter tjugo minuter till så kom jag till himmelen. Det var inte magkatarr utan gallsten och nu mår jag finfint igen. Lite öm i magen, som om någon utövat boxning på mig, men ingenting mot igår.