Vi har ett fågelbo i ett gammalt rör som sticker ut från huset. Tyvärr är det vinklat nedåt (som en rutschkana) och vi har funderat på hur det ska gå för de små fågelungarna där inne. Igår fick vi svaret. I ögonvrån såg jag något ramla ur boet och en liten luddig fågelunge kravlade runt nere i källartrappen. Jag tog ju den och sen blev jag alldeles handfallen, usch, vad gör man nu då? Jag rusade runt med fågelungen i handen och stirrade och pep "-hjääälp, vi måste rädda den". Nicke skulle ut med motorcykeln och sa bara att det "ordnar du nog". Tillslut lyckades jag få upp en stege och jag lade in lilla fågelungen igen. Alex karvade till lite frigolit som vi satte fast i nederkant. Nu är det kanonbra och ungarna kan inte ramla ut lika lätt. Sista sekunden tror jag för nu är de nästan ända framme, hela gänget fågelungar. Herr och fru fågel såg skeptiska ut först men nu flyger de ut och in som om inget hänt igen.
Min egna bebis vill inte komma ut. Jag lär väl gå över tiden. Jag som var så säker på ett maj-barn. Ska lille Erik bli lika envis när han kommer ut också?