Johan har en kompis som han leker med mycket. Han hänger med i bussen hem efter skolan och efter några timmar brukar hans pappa komma för att hämta honom. Jag ser hans pappa framför mig; han klättrar ur bilen, tänder en obligatorisk cigarett, lunkar mot huset och spricker upp i ett charmigt leende och kisar så att hans ögon knappt syns när man öppnar dörren. Han har oftast bråttom som alla föräldrar men av nån anledning brukar det ta en bra stund innan han kommer vidare hem. Jag och Nicke har alltid gillat honom skarpt och många fler med oss.
Det är så svårt och så sorgligt och hemskt att inse att han inte finns med oss längre. På julaftons kväll körde han av vägen och han dog.
Vårt liv går vidare. Men för en fru och tre fina barn blir livet aldrig mer sig likt. Julafton kommer för alltid vara en påminnelse om det ofattbara.
Huvudet värker och tankarna snurrar just nu...