Nytt sovrum äntligen

Det vi hade innan var det absolut ofräschaste jag sett på länge. Nu sover vi gott!!!

Tjoho, jag är tillbaka

Jag måste ju skriva ibland. Mest för min egen skull, jag kollar faktiskt ganska ofta tillbaka, man glömmer ju så fort ;-) Erik är döpt, Gustav Erik August.

Han står flera sekunder själv mitt på golvet och äntligen har han lämnat sälstadiet och kan vända sig från rygg till mage. Han är väldigt go men ännu goare är hans syskon som älskar honom så mycket. Vilken hjälp jag har, de är helt fantastiska.

Julafton flöt på fint, vi var hos Johanna i år.

Vi har renoverat sovrummet, ÄNTLIGEN. Jag är väldigt stolt över min man som faktiskt borde kallas ganska händig vid det här laget. Jag tror att jag ska fotografera sovrummet imorgon.

Här bjuder jag på lite julkort. Erik springer runt i sin gåstol och plundrar julgranen.

Vi hörs igen...

Bloggandet är verkligen bortprioriterat för tillfället. Nicke är sjukskriven, han har ont i ryggen/benet, förmodligen diskbrock. Annars mår vi kanon. Alex hár varit på sömn eeg, svaret har inte kommit.
Sovrummet ska renoveras, jag har börjat tömma garderoberna, men det känns tungt att veta vilket stök vi får leva med tills det är klart.
Erik sitter nu utan stöd. Det tycker jag är tidigt, vi är så tramsigt stolta fast det är tredje gången, hahaha. Däremot "borde" han rullat runt för längesen men han ligger där han ligger, säl som han är.

Vilken vecka

I måndags kom Alex och sa att nått "konstigt" hänt. När han cyklade så hade det hänt att "försvann" eller somnade en liten stund, bara en halv sekund. Jag tänkte inte så mycket på det utan sa att det nog var "en förkylning på g". I tisdags hände det flera gånger, både hemma och i skolan och på kvällen ringde jag vårdcentralen som ville vi skulle komma klockan elva dan efter. Från VC pkte vi direkt till Barnakuten där vi spenderade resten av dagen med provtagningar, ekg, skiktröntgen och ryggmärgsprov. Allt de kan se ser bra ut, alltså ingen hjärntumör eller blödning. Borelian är skickad på analys men vätskan såg så fin ut att de inte tror på det. Om en vecka ska vi på sömn eeg. Jag skulle vara väldigt glad om den inte visade något. Men om den gör det så finns det bra mediciner. Vi får ta det när det kommer.
Det finns nån variant av migrän som kan ge frånvaroattacker har jag hört med och det han har verkligen ont i huvudet. Han var hemma igår och idag var han bara i skolan nån timme innan han ringde och bad mig hämta honom...Stackare!
Igår skulle jag ju försöka ta igen lite arbetstid på kvällen, hade nån liten grej jag ville hinna göra. Men på eftermiddagen började jag få ont i magen och efter nån timme gjorde det så jävla ont. Jag trodde det var magkatarr och ringde tillslut sjukvårdsupplysningen för att fråga hur lång tid det brukar vara. Fast då tyckte de att jag skulle åka in. Jag trodde jag skulle smälla av, sitta där bland alla i väntrummet, nä fy fan! (Ursäkta att jag svär, men ni skulle hört mig igår kväll, hahaha). Vi åkte tillslut in och väntrummet var överfyllda men det funkar bra att komma in dubbelvikt för vi fick gå rakt in. Efter en hemsk halvtimme fick jag en voltaren-spruta i rumpan och efter tjugo minuter till så kom jag till himmelen. Det var inte magkatarr utan gallsten och nu mår jag finfint igen. Lite öm i magen, som om någon utövat boxning på mig, men ingenting mot igår.

Plexus opererad

En ganska ynklig hund fick vi hem igår. Han vankade av och an som en osalig ande men operationen hade nog gått bra lät det som. Nu är det en lång väntan på beskedet om den är elakartad eller ej. Fast det tänker vi inte på än...

Eriks liv är en räkmacka iallafall. Total omvårdnad och total uppmärksamhet!

Alex 11 år

Whiha, här går tiden. Alex fyllde 11 idag. Han fick en mobiltelefon och pengar. På morgonen idag väckte vi Johan för den obligatoriska "Ja må han leva". Jag ser att Johan grejjar med något och jag frågar vad det är. Det visar sig vara 4 tjugolappar och två guldtior som han försöker vika ihop till en present. Av sina egna pengar!!! Jag blir alldeles rörd och säger att han ska få den ena presenten av oss (som vi brukar) men han vill verkligen ge sina egna pengar till storebrorsan. Goa unge (eller ga Alex, han måste ju varit snäll NÅN GÅNG för att varit värd detta...) Det visar sig att Johan minns en gång när Alex köpte små knappar till hans Foppa tofflor och det "var för hans egna pengar". (Pssst, Johan fick en k r a m av Alex)
På kvällen hade vi kalas för familjen (mormor och morfar kom igår) med lasagne och många paket med pengar i som han önskat. På fredag ska jag och Alex klippa honom och shoppa upp pengarna.

Erik får gröt

Lite gröt på kvällen är det dags för nu (bara smakportioner). Och han gillar det! Det är så mysigt när tiden går framåt men samtidigt får man allt ett sting i hjärtat varje gång..."Älskling, är du redan där nu???" är en fras som återkommer här hemma. Han är en sån glad skit hela dagarna (och en ganska lättirriterad grabb på kvällarna ska väl erkännas). Vi skrattar tillsammans så mycket och han har världens absolut bästa brorsor som tar honom mycket.

Det känns overkligt och självklart på samma gång att få vara med om detta igen.

Plexus haltar

Och ska operation på onsdag. En tumör som vi verkligen får hoppas inte är elakartad...

Huset/Taket

Äntligen är det dags för "riktigt" tak på den platta delen av huset. Det kommer att bli kanon! Här kommer lite "före" bilder.

Tjejträff hos Lina

God mat (Ceasarsallad och Äppelkaka) varvat med väldigt mycket barnsnack. Lika trevligt som vanligt. Tyvärr var Erik inte helt nöjd framåt nio så det var bara att köra hem. Här lade han sig hos pappa med ett stort leende på läpparna.
Tvillingarna var också med, inte ett knyst man hörde från dom...

Jogging premiär

Idag var den stora dagen när jag fick jogga för första gången sen jag var i vecka 25 med Erik. Ett halvår sen! Det gick jättebra. 5 km avverkade jag i mycket sakta mak *haha*. Undrar om man inte kunde gått om mej. Jag är nöjd iallafall. Jag börjar hitta mig själv igen!

Sen har vi haft fika besök. Jag och Johan fyller år imorgon och idag kom mamma, pappa och Mikael med familj för att käka dajm-tårta. Titta vilket fint kort jag fick på Mikael, Linda och lille Tyko.

Efterkontroll

Jag var på efterkontroll idag och allt ser bra ut. Var lite orolig eftersom att jag börjat att blöda igen. Fast det är mensen! Baaahhh, mensen redan??? Jag har ju precis blivit av med avslaget. Min typiska otur.
Erik är en solstråle numera. Älskade unge. För en vecka sen kom det första gurglande skrattet. Sen har det varit ganska tyst men det finns där. Har jag sagt att jag älskar honom?
Jag frågade på efterkontrollen hur ofta det här händer (med sprucken livmoder) och enligt statistiken händer det väl ungefär en gån per tionde år i Halmstad. Jaha, men dååå förstår jag, självklart var det min tur nu då... Sen att jag födde ut Erik vaginalt med sprucken livmoder finns inte ens med i statistiken Dr Johnsen trodde att han hört om ett liknande fall under hans år som gyn-läkare. OK, där har vi det igen, min vanliga tur.
Nog klagat. Jag mår kanon! Livet är skört, fast det visste jag redan innan.
Nu börjar helgen. Vi ska äta en kyckling-rätt som vi senast åt hos Johanna för nått år sen. Lite skumma ingredienser (barbequesås, vitlökssås, aprikosmarmelad bland annat) Efter det ska vi ha chokladfondue med fruktspett. Det har barnen tjatat om ett tag.
Nicke kommer snart hem efter en liten tur med motorcyklen. Han skulle köpa en present till mej sa han. Bra att ha något att skylla på säger jag, haha.

Tre dagar in på "riktiga" mammaledigheten (det vill säga när de stora barnen börjat skolan och jag ska vara mamma "själv" några timmar) inser jag att tiden räcker inte till om man vill göra så mycket och samtidigt njuta. Jag vill gärna låta Johan cykla till skolan för att fortsätta "cykelvett" skolan så länge jag kan innan han ska få cykla själv om nått år. Det blir bråda minuter på morgonen om man ska hinna iväg 7.30. Fast det har gått bra och jag har gått en omväg hem med så motion har man ju fått. Idag blev vi lite sena men då passade Alex Erik, jag körde upp Johan och sen cyklade Alex. Ser ni, vad lyxigt det är med en duktig storebror.
Skolan har som sagt börjat så nu är vardagen verkligen igån; läxor, fotboll, cross, kompisar i en salig röra. Fast jag är väl inte ensam på jorden med späckat schema.
Idag var jag och Erik på mamma-barn pilates. Det var kul och Erik skötte sig så bra så! Själv hittade jag några muskler iallafall, inte dåligt det.
Alex ska till Göteborg idag och se på fotboll, han kommer inte hem förren efter tolv, så det blir lite sovmorgon imorgon.

Jag älskar att vara mammaledig

Vi har det väldigt mysigt här hemma. Sen magknipet blev bättre (läs: mycket bättre) har vi bara kul här hemma. Tänk att vi ska få gå hemma och skrota ett helt år...

Björnbär

Fina, stora björnbär är mogna nu! Johan plockade massor så idag blir det marängsviss med björnbär. Nån som vill komma på besök?

Långdag i stan

Jag har varit sugen att åka med "Paddan" som är i Halmstad i sommar. Som inflyttad Halmstad-bo behöver man leka turist ibland för att slippa fråga de dummaste frågorna. Vi var tvungna att hämta biljetterna redan klockan elva trots att vi inte skulle åka förren klockan tre, så vi gjorde en heldag på stan med lunch, glass och shopping, jag och barnen. Riktigt mysigt var det och ovant att slippa stressa. Paddan var mysig och man fick ju veta lite om Halmstad. Tyvärr var jag lite disträ, var väldigt fokuserad på att Erik inte skulle vakna i vagnen. Solen var riktigt brännande och det hade inte gått att ta ur honom ens en liten stund.
Det här med solen är lite jobbigt. Den är ju överallt och det är ett litet projekt att se till att han kommer undan...

Skåpet!

Vissa tycker att det är hemskt men det ska målas vitt och just nu tvättas och slipas det för fullt. Jag vet inte var jag ska ha det men NÅNSTANS ska det klämmas in. Jag är kär! Här kommer en förebild...

Vi gillar varandra!

Cross-lördag

Nicke kommer hem ikväll, en dag tidigare. Jag trodde att han längtat hem men det var nog inte så. Patrik hade råkat förstöra sin medicin så det är därför...Jaja, jag tycker att han kunde ljugit...Jag har varit med och kikat när Johan och Lukas körde cross i Släggarp. Det var längesen jag kikade och mamma mia vad de kör nu.

Eriks bästa kompisar

Oj, vad han gillar sina gossedjur från IKEA vid skötbordet. Han tröttnar aldrig på dom!

Fullt ös

Alex har 3 kompisar som ska sova över i lokalen, här är verkligen fullt ös. Nicke är på MC semester och jag och Maria har varit och hämtat mitt älskade skåp som jag hittade på Blocket. Farmor har passat Erik för första gången. Whiiha!

Igår var Karro med familj här

Alltid lika trevligt att träffas. Oliver och Johan fann varandra, crosskillar som de är båda två. Lilla Izabella är gulligaste prinsessan jag sett på länge, oemotståndlig. Vi tog en promenad och fikade och pratade inredningsdrömmar. Karro och Stefan har som vi många planer som ska förverkligas.
Jag och Maria stack på loppis på morgonen. Hon köpte ett fantastiskt skåp som ska målas och jag fann ett mindre, inte lika fantastiskt, men helt ok skåp jag med. Jag fyndade några kökshandukar i linne och insåg att jag behöver en MANGEL! Hur mycket vuxenpoäng är det på det egentligen???
Nu är Nicke iväg och hämtar mitt Blocket-fyndade plank och jag gossar med lill-prinsen. Vi skulle träna på nacken så jag la honom på mage men han blev så trött och somnade rätt som det var.

Idag blir det mamsig lasagne till kvällsmat, det var verkligen längesen, hela familjen röstade för det! Fast det är bara förmiddag än så det är långt kvar.
Bröstet är fortfarande ömt. Det är vetekudde, udda amningsställningar och mycket dricka som gäller. Jag hoppas att det går över snart, det är en vecka imorgon. Jag vill INTE äta penicillin.
Tiden rusar iväg. Jag har glömt berätta om helgerna. Förrförra helgen var vi på 30 och 35 årskalas hos Camilla och Mattias. Mycket trevligt var det!
Förra helgen firade vi hos brorsan. Han har ju gift sig och fyllt 30. De döpte även gosiga Tyko. Dessutom hade både Linus, Philip och Thyra hunnit fylla år. Och äntligen fick vi helstekt gris som vi längtat efter i flera år. Yammi!!!
Idag är Johan hos Hampus och Joel är här hos Alex. Erik sover som en stock. Han är ganska trött på förmiddagarna. Kanske för att ta igen natten. Magknipen börjar nog bli lite bättre, men det är inte bra, minst en stunds gråt om just detta varje dag. Lilla gosiga gosse. Som tur är så har vi värsta solskenet hos oss annars, han pratar och gurglar och ler massor nu. Man bli varm i hela kroppen.
Karro med familj kommer en sväng imorgon och det ska bli jättemysigt. Fast först ska jag och Maria på loppis. Kanske utan Erik...
Sen såg jag att Små Ting äntligen fått igång sin web shop. Rekommenderas!

Här går livet i lugnt mak. Nicke har inte semester förren vecka 32 och då ska vi äntligen bygga på övervåningen om det inte regnar (skulle vara lite synd eftersom att vi ska öppna upp hela taket och därmed kommer att sova under bar himmel). Jag försöker ändå hitta på något med barnen då och då så att de känner att de har sommarlov. Här har varit många kompisar och många övernattningar.
Lille Erik har magknip. Mamma mia vad strängt det kan vara. Kluven känsla det där att älska någon så djupt och bara vilja hjälpa honom från det onda samtidigt som tröttheten ibland knäcker en. Det är ju bättre och sämre dagar. Igår var en lite sämre så jag försökte lägga mig lite tidigare när Nicke kom hem från crossen med Johan. Jag han väl somna till en halvtimme kanske inann det var dags för sista målet och natten (trodde jag). Hade en förhoppning om en skön natt efter en stirrig dag. Det blev inte riktigt så kan jag ju säga. Han grät förtvivlat i flera timmar och tillslut var jag bara tvungen att lägga bort honom. Armarna domnade och jag storgrät. I 30 sekunder, sen hade superkrafterna kommit tillbaka, är det inte konstigt? Mjuka gunget och gos-rösten var tillbaka och jag lyckades somna honom och han sov i tre timmar vilket är ok när man är så liten och underbar. Nu är jag ganska utvilad, har väl sovit 6 timmar kanske men det klarar jag mig på när man bara går här hemma och tar det lugnt om dagarna. Tur att man inte ska jobba!
Sen har jag ont i ena bröstet, säkert mjölkstockning men den är så envis, tredje dan idag. Vi får se hur det går, önskar att slippa penicillin för min älsklings skull. Mest gnäll från mej idag...
Nu ska jag springa och kolla min mobil om Maria skickat meddelande. Om hon inte jobbat hela natten ska vi nämligen ta en sväng till Ikea idag. Ska bli så mysigt. Fast först ska vi till Villa Älde som har 20%, en av mina älsklingsbutiker.
Johan hade förresten kört sitt snabbaste race hittills på Veingebanan berättade en stolt far. Tills han fick grus i ögat. Det är inte lätt att vara värsta crosskillen och ändå bara 7 år!

Erik 1 månad

Pappa och Erik

Sommarväder

Äntligen kom sommarvädret igen!
Alex har varit på innebandyläger i Varberg hela veckan och jag saknar honom nu. Vi ska köra och hämta honom senare idag.
Johan sover hos kompisen Sixten så det är bara jag och Erik här. Lillen har så ont i magen så igår körde jag och köpte minifom för att underlätta för honom. Vi får hoppas att det hjälper. När han inte har ont i magen så ler han och myser för fullt iallafall och det är så gulligt!!! Har jag sagt att vi älskar honom?

Brorsan på besök

Igår var brorsan och Sindy på besök. Jag glömde ju ta kort! Fast jag hann ta kort på mina och Alex muffins som vi hade gjort, fina väl?
Sindy hjälpte mig med babymassage (vad duktig hon är) så att vi ska kunna hjälpa gos-Erik när han har ont i magen. Pia, en annan vän var här för några dagar sen och visade zonterapi så nu ska vi nog få bukt med hans pruttiga mage.
Johanna, Freddan och Arvid kom och käkade Thai med oss på kvällen. Trevligt, trevligt.

Tjejpromenaden 2008

Så var det dax för tjejpromenaden igen. I år var vi 30 glada och hurtiga tjejer som trampade runt i Harplinge med trevlig dricka (för mig = vatten) i ryggsäckarna och lekar och gotte på vägen. Erik följde med hela dagen och har nu gått sin första mil. Det gick kanon! Tack till Lina, Karolina och Johanna som höll i spektaklet i år.

Eriks födelse

Gud vad jag längtade efter ett endaste tecken på att vi snart skulle få träffa vår lille guldklimp. Dagarna segade sig fram och beräknade födelsedagen gick förbi trots att jag varit säker på att få före.
Lördagen den 7/6 vid tio-tiden på förmiddagen började jag få småvärkar. Vid tolv insåg jag att de var regelbundna och det började allt pirra i magen. Jag åkte med fika till crossbanan där barnen och pappa Nicklas spenderade eftermiddagen. Jag berättade att det startat lite smått och det var nästan ännu mer spännande nu. Jag ville gärna att de skulle göra ondare så att jag fick prova min profylaxandning men de kom så fint var femte minut utan att göra ondare än att jag kunde prata som om inget hade hänt. Folk kom på besök under kvällen och de märkte ingenting och jag ville helst leva i lilla lyckliga bubblan en stund själv om det nu skulle stanna av. Kvällen gick och jag insåg att detta blir (som vanligt när jag föder barn) en långdragen historia.
Vid 22-tiden tappade jag upp ett bad och knaprade i mig panodil för att kunna sova. Jag satte mig ner i badet och precis då rann det till mellan benen, jag reste mig upp och det rann vatten längs benen. –Niiiiicke, viskade jag. Barnen hade precis lagt sig och jag ville inte väcka dem. Det rann mer längs benen och jag insåg att det förmodligen inte var slemproppen utan vattnet som kom. Vattnet har inte gått vid mina tidigare förlossningar utan de har tagit sönder hinnorna senare. På grund av min blödningsbenägenhet så hade jag fått en maxtid på 24 timmar aktiv förlossning så nu visste vi att snart kommer vi att få träffa Erik.
Jag ringde förlossningen och vi fick komma in. Jag hade då sett att vattnet inte var så fint i färgen och det visade sig att han bajsat i vattnet.
00.15 skrivs vi in. CTG-kurvan visar fina hjärtljud och regelbundna, svaga värkar men vi får inte åka hem eftersom vattnet är mekonium-färgat. De vill stanna av förlossningsarbetet under natten men jag vill inte ta några mediciner och framförallt inte petidin som går över till fostret. Jag får akupunktur (”Whiskeypinne”) och alvedon men det går inte att sova. Nicke sover en stund medans jag vaggar, fnittrar och lyssnar på musik. Under sennatten sover jag tre timmar av ren utmattning. Vattnet fortsätter komma då och då.
Vi äter frukost och går sen på en lång promenad. Värkarna börjar kännas. Jag får andas min profylax och det går kanonbra. När vi kommer tillbaka vid 11 är jag öppen 4 cm. Jag inser ännu en gång att detta kommer att ta tid. Jag är ändå på jättebra humör och inte alls utarbetad utan pirrig och förväntansfull. Jag andas lite lustgas på eftermiddagen men det går bra utan med.
Vid 15 kommer dr Kamis och sätter skalpel för att få bra kontroll på fosterljuden. Jag har inte öppnat mig nått mer och jag blir erbjuden ryggbedövning för att slappna av. Jag tycker själv att jag slappnar av men tackar ja om de tror att det kommer att ge bra effekt. Jag inser sen att de vill dra igång värkstimulerande för att påskynda förlossningen, säkert för att den ska vara klar inom 24 timmar. Jag känner verkligen att alla är ute efter att ge mig en vaginal förlossning som är min allra högsta önskan.
Ryggbedövning, vilket himmelrike. Kanske hade jag ganska ont ändå. Nu känns det nästan ingenting. Jag gör allt för att ”slappna av”. Tänker att jag kanske spänt mig utan att veta om det. Vi har det mysigt jag och Nicke. Jag tänker på de som är oroliga hemma och som inte vet att nu sitter vi här och skrattar. Kommer inte ihåg om kanske Nicke ringde hem till barnen förresten.
Jag börjar känna av värkarna lite mer framåt kvällen. Lite tryck nedåt. 21.45 är jag öppen 9 cm och blir så otroligt glad. Det ser ut som att vi kommer att få honom den naturliga vägen.
Jag har lite ont på ena sidan nere i magen och barnmorskan tror att det är ryggbedövningen som släppt lite snett. Den kommer ju ändå inte att fungera för krystvärkarna så den stängs av. Jag blir lite nervös igen. Jag minns krystvärkarna med Alex som helt ok men när man vet vad man ska trycka ut så blir man allt lite darrig igen.
Jag är uppe och går hela tiden. Vill inte bli liggande och det känns bättre att vanka. Trycket nedåt börjar bli jobbigt. Jag tar lustgasen igen och stånkar i den. Väntar på krystvärkarna men barnmorskan trodde att det skulle ta nån timme till. 22.15 trycker det ordentligt. Backar mot sängkanten och klättrar upp så att jag står på knä i sängen och håller mig i gåstolen. –Ta emot honom, säger jag till Nicke. –Va???, säger Nicke. –Han kommer…(nu skrattade jag lite med, vilken fantastisk känsla att känns sig helt orädd) Nicke vågar inte gå ifrån mig utan gör sig beredd på att ta emot. Då kommer en barnmorska in som vänder i dörren och skriker –Nu föder vi barn här. Rummet blir fullt av folk. Jag får visst inte stå på knä och föda, de vill ha lite bättre koll så jag får snabbt lägga mig ner i rygg-sittande. Jag får hålla tillbaka lite för att slippa spricka men sen kan jag inte hålla emot utan trycker ut honom. Det tar två krystvärkar och när jag måste stanna med halva honom ute är det inte skönt kan jag lova. Men det är inte outhärdligt och jag och Nicke hinner faktiskt skratta lite här med.
Lyckan är total när en liten Erik kommer upp på min mage. Jag är förvirrad och glad och krystar ut moderkakan utan problem och blir lite sydd här och var men det gör ingenting. Nickes kommentar när Erik kommer ut är bara –Kolla, han liknar mej!
Vi ligger i lite över en timme i lyckoruset. Vi hinner ringa våra föräldrar också som blir glada att allt är över.

Efter Eriks födelse, läses inte av känsliga

Jag blöder mer och mer. Först tror de att livmodern är trött och inte vill dra ihop sig (som med Johan). Jag får livmoderssammandragande medicin, vilket inte hjälper. Sen tror de att det, trots att den såg hel ut, är en del av moderkakan som finns kvar. Min livmoder fylls om och om igen med blod samtidigt som den drar ihop sig och det börjar göra ont. Jag börjar inse allvaret när jag ser badet av blod omkring mig. Jag börjar även se allvaret i sköterskor och läkare. Jag fryser och krampar. Jag ser lille Erik i Nickes famn och vågar inte titta mer för att inte bli hysterisk. Jag hissas över med huvudet nedåt och rullas iväg för operation. De säger till Nicke –Klarar du dig nu? Nickes röst är lugn men annorlunda och han säger -Vad har jag för val? Senare säger läkaren att jag har en mycket stabil och lugn man. Fast jag tror inte att de ser hur han verkligen mår inombords.Själv gick jag in i ett apatiskt tillstånd för att slippa dödsångesten. Fy fan vad ont det gör nu. Jag vill bara skrika men det gör ju inget bättre så jag ligger tyst förutom när jag ibland viskar –Söv mig, eller –Jag fryser. Många snälla röster pratar med mig eller klappar mig, det är väl konstigt att man känner av det trots att man på alla andra vis är ganska borta. Jag hör skrämmande siffror på antalet liter blod som jag blivit av med. Jag tror att det sista jag hör är 5 liter, till slut blev jag av med 7 liter, allt jag hade. Hb 40 säger någon. Då tänker jag att jag inte kommer att klara mig.Narkosläkaren vill ha 7 ingångar för blodet. De sticker och sticker, men det finns ju inget blod att hitta. Jag känner ingenting längre av allt morfin. Narkosläkaren och gyn-doktorn börjar diskutera och jag undrar om de tror att jag är alldeles medvetslös för de pratar om saker som jag absolut inte vill eller borde höra. De är inte överrens heller utan har olika idéer om hur allt ska gå till. Gyn-läkaren dr Kamis säger senare att det inte får gå till så men att han blev personligt engagerad då han varit med under hela min förlossning och tyckte att han hade bättre överblick.Jag får nått akut-narkos medel som ger hemska syner. Snälla unga sköterskor blir gamla gråa tanter eller i värsta fall spöken eller skelett. Det blixtrar och dundrar och bilder fladdrar förbi.Jag vet faktiskt inte om jag lever längre. Fast det är tydligen vanligt att det känns så med just det narkos-medlet.Jag vaknar många timmar senare på intensiven och ligger länge och tänker och försöker ta in att jag lever samtidigt som jag funderar på hur jag ska reagera om de säger att de tagit bort livmodern. Ska jag säga ”tack” då? Eller kommer jag att gråta? Jag vill verkligen inte gråta, det är det sista jag skulle orka. Är fortfarande jätterädd att tappa kontrollen. Jag vill inte att någon ska se att jag vaknat men plötsligt står någon nära mig och säger –Hej Helene. Jag säger hej och tar modet direkt och frågar om jag kommer att överleva. Fast jag väntar inte på svar utan frågar om min livmoder finns kvar och personen svarar att den finns kvar. Jag säger ”tack” och känner mig ganska glad faktiskt. Sover en stund till och vill sen träffa Nicke och Erik men det dröjer ganska länge tills de får komma. Det var det allra svåraste, att träffa Nicke. Jag ville bara bryta ihop och det ville nog han med, så vi lät bli. Fick se vår lilla guldklimp och har aldrig varit så tacksam i hela mitt liv. Jag bad Nicke ringa barnen och säga att jag var bra igen. När de gick kom tårarna men inte alls hysteriskt, jag är fortfarande lugn och kommer inte att bryta samman heller. Jag är bara glad.Vi lägger detta bakom oss och ser Eriks förlossning som det den var, en positiv händelse.

Nu var han här, vårt tredje underverk...

Tack alla som har sms:at, ringt, mailat. Vi är hemma nu och njuter. Som ni alla säkert vet så hände ju en del och jag ska sätta mig ner och skriva ner det någon dag. Många kramar, välkomna att hälsa på!!!

Ingen bebis...

Läääängtar så nu!!!

Beräknade födelsedagen idag

Idag är han beräknad, lillemannen. Jag har verkligen kämpat för att sätta igång honom idag:

Jag cyklade till skolan, där bestämde jag mig för att cykla med klassen på cykelutflykt till Risarp. Sen cyklade jag hem en snabbis och cyklade tillbaka till skolan och hämtade Johan som skulle ha två kompisar med hem. Vi cyklade hem och nu ikväll åkte vi till Falkenbergs motorbana där en lycklig äkta man skulle köra "bandag". Det borde ju skrämma ut Erik men nejnej, han fick lite hicka, det var allt. Själv var jag livrädd såklart. Johan och Alex tyckte nog att pappa var ganska cool...

Ingen bebis.
Har inte tid heller. Får sitta och vakta fågelungarna som ramlar ut hela tiden.

Vi har ett fågelbo i ett gammalt rör som sticker ut från huset. Tyvärr är det vinklat nedåt (som en rutschkana) och vi har funderat på hur det ska gå för de små fågelungarna där inne. Igår fick vi svaret. I ögonvrån såg jag något ramla ur boet och en liten luddig fågelunge kravlade runt nere i källartrappen. Jag tog ju den och sen blev jag alldeles handfallen, usch, vad gör man nu då? Jag rusade runt med fågelungen i handen och stirrade och pep "-hjääälp, vi måste rädda den". Nicke skulle ut med motorcykeln och sa bara att det "ordnar du nog". Tillslut lyckades jag få upp en stege och jag lade in lilla fågelungen igen. Alex karvade till lite frigolit som vi satte fast i nederkant. Nu är det kanonbra och ungarna kan inte ramla ut lika lätt. Sista sekunden tror jag för nu är de nästan ända framme, hela gänget fågelungar. Herr och fru fågel såg skeptiska ut först men nu flyger de ut och in som om inget hänt igen.
Min egna bebis vill inte komma ut. Jag lär väl gå över tiden. Jag som var så säker på ett maj-barn. Ska lille Erik bli lika envis när han kommer ut också?

Idag är min egna beräknade födelsedag för lille Erik. Det hjälper tyvärr inte. Känner ingenting. Nu börjar hela familjen att längta. Jag är rädd att han börjar bli väldigt stor och jag tror att han väger över 4 kilo nu. Det ville jag ju inte...

Sätter in en bild på kompisen Lukas som tagit Guldhjälmen. Det var en glad kille!

Alex ska spela hemmamatch idag och Johan antingen cyklar eller pratar om cykeln. Tacksammare unge får man leta efter!

Det går inte att jaga ut honom

Imorse tog jag en lång och skön promenad på minst en timme, det hjälpte inte. Nu ikväll cyklade jag, Johan, kompisen Nicolai och hans mamma Pia till stranden. Det hjälpte inte heller gissar jag. Jag gissaratt han kommer när han kommer...

Tjejträff hos Anna

Igår var det äntligen tjejträff-onsdag. Det är så mysigt att få prata av sig och att få höra vad som hänt sen sist. En del hade ju hänt, bara roliga nyheter...
Anna bjöd på supermumsig kall potatissallad med medelhavskyckling.
Alex cross är såld och de åkte raka vägen och bytade pengarna mot en Pitbike. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han är sååå barnslig min man. Hopplöst barnslig.
Imorgon är Johans cykel klar. Alla killarna i min familj är nöjda och glada men jag då? Jag vill ha min bebis nuuuu!!! (Nä, inga känningar, suck)

Loppisfynd...

Ingen bebis i sikte!

I lördags gjorde jag lite fynd på Lions loppis. Viktigast: pallen!!! Har verkligen letat efter en gammal skruttig pall som är det sista som fattas i badrummet. Johan hjälpte mig att måla och nu är den på plats. 30:- kostade den. Sen så hittade jag en blomställning som jag ångrar att jag köpte. Den kostade för mycket (200:-) och jag har ju MASSOR av trappsteg på altanen om jag nu vill ha etage. Fast det blev ganska fint ändå...

Annars köptes det in två rejäla arbetshyllor till Nickes garage, 150:- för båda, simfötter till Johan, 10:-, 4 fotbollar för 5:- st.

Jag börjar känna mig rastlös, lyxade ju till det med ledigt innan bebisen skulle komma denna gången. Fast då trodde jag nästan att jag skulle bli sjuk som jag blivit vid de andra graviditeterna, vilket jag ju inte blivit. Och så känner jag att jag tar dagar från bebisen fast jag inte har honom här...

Igår sålde vi Alex cross. Han och pappa Nicklas ska ju tydligen köpa nån pitbike istället. Suck, det är nya projekt hela tiden.

Johan ska få en ny cykel. Hans favorit på Team Sportia ligger på extrapris och han har bett, bönat och tjatat ett bra tag nu. Han har ju faktiskt köpt sina tre senaste cyklar själv (på auktion) eller fått begagnat. Och så ska han inte äta godis på ett år heller. Tror att jag kunde fått honom till vad som helst när vi diskuterade cykel... http://www.teamsportia.se/produkter/cykel/?p=8586&search=1&vm=18&c=1

Mammaträff

Igår var det den årliga mammaträffen, lika trevligt som vanligt. Det blev mumsig taco-buffé och jordgubbs-bakelser. Under kvällens gång började jag känna mig tung i huvudet och jag sprang som en galning och snöt mig. Så idag är jag faktiskt ganska hängig. Hoppas att det inte blir värre och att det går över snabbt. En förlossning idag hade jag inte sett fram emot...

Bäddat för bebis!

Har tvättat och strukit alla gamla underbara ärvda sängkläder och bäddat vaggan idag. Och så var jag på sjukgymnastiken och provade en TENS-apparat som ska vara som akupunktur ungefär vid förlossningen. Vi får se om jag hinner få den innan bebisen kommer. Jag måste ärligt säga att det får gärna vänta någon dag till. Fast herregud, det kan ju ta en månad till med och det vet jag inte om jag pallar ens.

Johan och Nicke är på cross. Alex har varit sjuk igår och idag. Fast idag var det ändå studiedag. Vi har haft Arvid när Johanna var på UL och på förlossningen. Bägge deras bebisat ligger i säte! Hon får börja tänka tanken kejsarsnitt fast det finns ju en chans ännu att de vänder sig. De mådde finfint iallafall, det är väl det viktigaste.

GRATTIS MARIA!

Idag fyller vår "granne" Maria år! Eller nä, hon är så mycket mer än en granne! Många kramar till dej på 25-års dagen! Hittade inget nytt kort på dej så jag lägger in ett på din fölis iallafall!

BM- besöket, det sista?

Allt var bara bra hos barnmorskan. De gissar på vikt mellan 3,5-4 kg. Det känns ok, fast mer än fyra vill jag ju helst inte. Hjärtslag 136. Perfekt blodtryck. Inte fixerad men ruckbar, helt ok det med. Nu ska vi bara vänta...

Ojojoj, nu är jag verkligen ledig! Detta känns hur konstigt som helst. "Att göra" listan är dock så lång att vi inte kan hoppas att Erik kommer riiiiktigt än...

Små Ting

Måste få göra reklam för min lilla favvoaffär i Harplinge. Åk dit tycker jag, där finns fullt av inspiration till jättebra priser!

Har ni sett den vita väskan. Jag bara måste komma på nått ställe att ha den på så att jag kan köpa den!

Mikael 23 Grattis

Tyvärr kunde han inte vara med på sitt eget kalas eftersom att han slagit i sin hand igår och var på sjukhus. Stackare!

Cross-Onsdag

Idag kom jag iväg och kunde se Johan för första gången med nya crossen på banan. Fick med ett litet "hopp" och sen hittade jag en snygg flaggvakt också...

Vilken långledighet!

4 maj och redan semesterliv! I helgen har vi också varit i Mölle på semester med husvagnen några dagar. Det var så mysigt! Barnen hittade kompisar och lekte till sent om kvällarna. Vi gick på värsta vandringen på Kullaberg. Kvart i elva startade vi och kvart i fyra kom vi tillbaka, väldigt hungriga men vi hade haft hur kul som helst!

Dop

Idag fick vi se lilla Izabella för första gången. Det var en väldigt söt liten tjej! Jag förstår att brorsan är så förälskad i lillasyster...

Allt är bra!

Vi tog det lugnt hela helgen. Städade husvagnen för vår tripp till Mölle, grejjade i trädgården, tvättade. Johan sov hos Gustav på lördagen. De hade haft det jättekul. När jag kom på morgonen kunde jag höra deras skratt på långt håll.
Jag har hört av en gammal barndomskompis, Jenny. Det är 10 år sen sist. Vi måste hinna snacka mer men hon har hunnit få två barn och bor kvar i vårt "gamla Svedala". Jag och lille Erik får nog hälsa på när han har kommit.
Igår var Nicke på mc-tur. Jag är orolig varenda gång. Fast det är livet för honom!

Arvid-fredagen

Idag är det fredag! Jag ska vara lite effektiv nu på förmiddagen. Sen ska jag hämta Arvid på dagis så då får jag mysa med honom resten av eftermiddagen.
Husvagnen ska besiktigas idag med, Mikael är snäll och tar den. Hoppas att den går igenom för vi tänkte sticka en sväng i nästa vecka.
Ha en skön helg...

Tjejträff och Maxi-fest

I tisdags var det Maxi Byggfest. Vi (jag och Maria) har hjälpt Maxi inför deras premiär av en massa nybyggnad. Vi fick god mat och blev underhållna av en tokrolig komiker. Skönt att komma iväg.

Igår var det dags för tjejträff hos Caroline. Hon bjöd på en supergod fisksoppa och vi snackade hur länge som helst. Jag kom hem klockan ett! Vi har så mysigt när vi träffas...

Idag var jag ledig från jobbet. Skulle på glukosbelastning idag och det gick bara bra. En barnmorska kom in och hämtade mig. Hon skulle mäta mitt sf-mått och nu var allt ok igen!!! Så glad jag blev. Kurvan har alltså gått tillbaka till normalt igen, vilket känns så positivt. Annars var glukosbelastningen en trevlig tillställning. Vi satt tre pratglada tjejer och gjorde de två timmarna i ett nafs.

Alex har varit på Ön över natten med klassen. Han sitter här nu och är trött så nu ett det dags för sängen.

Imorgon ska vi hämta Arvid på dagis. Sen är det helg!

Idag är en riktigt bra dag!

Maxi Byggfest

Igår var jag och Maria på byggfest på Maxi! Riktigt trevligt att vakna med träningsvärk i kinderna av allt skratt. Stand-up komikern var verkligen i sitt esse. Sen är jag lite tjockare med för såhär ser Maxis godisskålar ut efter att man ätit sig proppis av buffén...

Tidlösa Trädgård

Jaha, så har man ännu en affär att spendera pengar i. Fransk, dansk inredning när den är som bäst med massor av blommor är konceptet. Det blommiga fatet köpte jag. Av ren, äkta kärlek! Och en groda, som jag också blev huvudstupa kär i!